Dirty business

De tror inte att man märker dem. De tror att de är osynliga i korridorerna när dem smyger sakta fram till toaletterna. Där tar de tag i handtaget och öpnnar dörren. Precis innan de går in vänder de sig om endast för att kolla. Ingen där och de stänger efter sig.
Redan här förstår jag att it's going down. Alltså att bajsa på jobbet.
Jag måste erkänna att det finns trevligare platser att göra det på. Platser där du har lugn och ro. Ändå ska dem göra det på sin arbetsplats. Jag menar inget slår ens egna toa hemma där man inte behöver tänka två gånger innan blir lite lättare. 
Även fast de är diskreta så är det inte diskret. Dem är där inne länge, kranen sätt av och på. Och det spolas mer än en gång. Sist men inte minst doftsprayen. Vilken märklig uppfinning. Jag ska ta mig an att skapa en ljudlös doftspray. Den låter mer än vad själva huvudaktiviteten gör!
Det har ungefär samma kroppspråk när de kommer ut. De går konstigt precis som om de bli förföljda. Eller så har det inte torkat sig ordentligt. Hur som helst så ligger mitt rum precis vid toaletterna. Jobbigt att ta i hand med dem strax efteråt när man vet vad de har sysselsatt sig med liksom.








Fake it til you make it

Herregud vad jag är bra på att låtsas-jobba. Det är inte sällsynt att jag av olika anledningar gör det. Jag har kanske otroligt tråkigt, alla mina arbetsuppgifter är gjorda eller så orkar jag inte göra nånting just precis då.

Eftersom jag sitter i det stora kontorskomplex som jag gör så cirkulerar det människor runt omkring mig nästan hela tiden. Framförallt så går väldigt många människor förbi mitt rum. Just på detta företaget är kulturen ganska enkel; man har öppen dörr alltid förutom när du har ett viktigt samtal eller behöver en stund för dig själv. Annars så står dörren öppen hos alla. Detta för att det ska vara öppet mellan de anställda kan jag tänka mig. Det ska vara fritt fram att kunna gå förbi och säga "Godmorgon Börje!", "Hur var semestern Kjell-Erik?"

Eftersom det här är min tuffa verklighet så har jag utvecklat konsten att låtsas-jobba.
Man gör precis som det heter. Man låtsas att jobba. Det kan låta enkelt. Men det är det inte. Man måste vara slug, det ska kännas trovärdigt och ingen skall kunna märka skillnad mellan när du jobbar på riktigt och när du helt enkelt gör nåt annat. Så hur gör man? Jo;
Kroppens ställning ska helst vara rak i ryggen och ena handen på tangentbordet och den andra på musen. På detta sätt kan du fritt orientera dig mellan systemen du jobbar i och diverse hemsidor och bloggar. Alltså det ser ut som att jag till exempel felsöker ett problem eller svarar på ett mejl men egentligen så läser jag senaste nytt på Blondinbellas blogg.

Man ska gärna se koncentrerad ut. Öva i spegeln för att uppnå bästa resultat. Rynka ögonbrynen och luta dig fram precis som det är nåt på datorskärmen du har svårt att förstå. Ni förstår man vill helst enkelt inte störa en människa som ser bekymrad ut. Enkelt. You win.

Är du långt tillbakalutad i din stol eller har du fötterna upphöjt på nåt sätt har du förlorat. Om Kjell-Erik kommer in med en rapport som ska fyllas i måste du först bli en aning förskräckt att någon kommer in när du inte gör ett skit på arbetstid samtidigt som du måste rätta till din ställning i stolen som direkt avslöjar dig. Kjell-Erik kommer ana något direkt. Hade du däremot följt mina tips om hur du ska sitta med den bekymrade blicken hade han kanske tänkt för sig själv att du såg otroligt upptagen ut och att den rapporten kan vänta till ett senare tillfälle alternativt att någon annan får göra den. Återigen, enkelt. You win.

Detta är ingenting jag rekommenderar eller uppmuntrar till. Tvärtom! Sköt ditt jobb snyggt och gör ditt bästa det tjänar du på. Men om du som jag ibland jobbar för fort för ditt eget bästa och helt enkelt inte har något att göra så är detta absolut ditt bästa alternativ. Ingen vill se en anställd lata sig öppet på jobbet även om det är så att du jobbat undan allt du har att göra.


Jag är tacksam

Vi har en hög arbetslöshet i Sverige, främst bland de unga. Om man är just ung och har ett jobb då ser många der som någon slags bedrift. Någonting som är ganska självklart blir helt plötsligt ambitiöst och imponerande. Jobbar man så är man duktig.

Ett annat synsätt som också delas av många är att man har tur om man har ett jobb. Man ska vara tacksam för ett arbete i dessa tider minsann. Om man är ung ska men helst inte klaga heller för då är man otacksam. De unga ska vara glada för vilket jobb som helst, absolut inte vara kräsna och vi ska inte begära så mycket i lön för det arbete vi utför heller.
Kanske är det därför en arbetsgivare heter just arbetsgivare, på grund av denna inställning vi har. En arbetsgivare ger jobb, förser människor med en sysselsättning så att de kan leva ett drägligt liv. Vad bra att det finns såna! 
Ovanstående känns naturligtvis som motsatsen till verkligheten. Det är den anställda som jobbar för företaget. Inte företaget för den anställde. Arbetstagaren fyller en funktion som efterfrågats på arbetsplatsen, så enkelt är det.

Sen när ska man vara tacksam för sitt jobb? Ett jobb som jag har kämpat för att få, som jag har sökt, gått på intervju för och till sist blivit utvald.
Sen när lades lediga tjänster ut på platsbanker, arbetsförmedlingar eller tidningsannonser för att vara snäll mot de som söker? Uppenbarligen är företagen i behov av personal och söker efter dessa. De skriver ut vilka erfarenheter som krävs och vilken utbildningen de gärna ser att man har. Man söker jobbet och är du intressant får du genomgå en urvalsprocedur av intervjuer som kan leda till ett jobb. Låt oss inte glömma att söka jobb är både tids- och energikrävande. Om det är någon jag är tacksam mot så är det främst mig själv.

Missförstå mig rätt, jag är tacksam för mitt jobb. Det är en bra tjänst som kommer ge mig ett bättre jobb nästa gång. Jag har okej lön, trevliga kollegor och ibland får jag nya roligare arbetsuppgifter. Jag går inte runt och tror att jag är nåt. Men vi får inte glömma att företaget jag jobbar för skall vara minst lika tacksam som mig!

Jag blir arg när jag möter vuxna runt omkring mig som ständigt ska påminna oss om att i dessa tider är det inte lätt. Det finns inga jobb och inga möjligheter. Stor konkurrens och ingenting likt den arbetsmarknad som de kastades in i. Den var blomstrande och fullt av jobb att välja och vraka mellan. Men så är det inte idag stackars ungdomar. Jag är övertygad att med den mentaliteten hade de inte överlevt en endaste dag i nutidens jobbsökar-Sverige.
För visst är det tufft. Jag påstår inget annat. I dagens läge får man kämpa lite mer men även stå på sig lite mer. Frågan är vad som händer när denna dåliga inställning smittar av sig på de unga eftersom de direkt efter studenten får endast höra negativitet från alla runtomkring som föräldrar, lärare och inte minst politiker om hur dåligt det kommer gå för dem.
Varför ska vi nedvärdera de unga direkt när vi kan göra tvärtom. Insistera att alla är exakt lika värdefulla och att alla har talanger och erfarenheter som gör dem unika och attraktiva på arbetsmarknaden samt en stor tillgång till Sverige?

Idag får du försvara dig mer om du är driven och målinriktad än om du är lat och arbetslös. Den arbetslöse klappar vi om medan den drivna tycker vi synd om i den mån att vi tycker personen är för positiv till ingen nytta. Helst ska man inte berätta för andra att man jobbar på och skaffar grymma jobb. Nej då är det orättvist mot de som står utanför.





Yes we can

När jag under gårkvällen tittade på politikerveckan i Almedalen kände jag mig mycket inspirerad. Inspirerad att tycka och tänka men främst inspirerad att själv kunna förändra. Det där med politik är kanske inte helt fel..
Jag ser mig själv som en framtida arbetsmarknadsminister. Ha! Jag hade varit som är en fräsch fläkt i politiker-Sverige. Som är ärlig och som har fötterna på jorden. En av folket helt enkelt. "Den där Danielle hon litar jag på!" hade folk sagt.

Arbetslösheten som i skrivande stund präglar Sverige och som inte bara drar ner samhället utan individen själv kräver att åtgärder tas. Det pratas om en barnfattigdom som växer enligt Röda Korsets rapport och klyftorna blir större. I agree.

- Om vi först och främst har en god och jämlik skola får alla barn lika rättigheter. Om alla barn har lika rättigheter har alla barn lika förutsättningar att lyckas och att uppnå ett fortsatt gott liv. Låter vi barnens familjesituation, boende eller stadsdel göra skillnad även i vår utbildning, då har vi ganska säkert misslyckats.

- En annan sak som en man poängterade under programmet vars namn jag inte kommer ihåg är att pengarna bör fördelas efter behov. Till exempel barnbidraget. Om barnbidraget behovsprövas vet vi att pengarna går till familjer i nöd som behöver den 1000 lappen till mat och nya skor. Tjänar du 100 000 kr i månaden behöver du inte de 1000 kronorna. Så är det. 
Denne man gjorde ett mycket lustigt uttalande i samband med de skattelättnader som regeringen ger som naturligtvis gynnar de rikaste mest. Hans uttalande var: "jag som har en god inkomst har så mycket skattelättnader att jag tycker det är jobbigt". Även fast det var lustigt var det fint sagt på nåt sätt.

- Öppna vuxenskolan igen! Att ta bort möjligheten för unga vuxna att plugga upp sina betyg är idioti. Har du sabbat det då har du sabbat det. Inga andra chanser finns. Du kan inte studera för att bli nåt och du kan inte heller jobba för det finns knappt jobb. Lite irriterande. Enligt mig ska chansen att få ta tag i sitt liv alltid finnas där. Alla funkar inte bra i skolan och alla är inte duktiga i skolan. Hjälp dessa människor istället för att klanka ner på dem!

- Skapa jobb! Skippa onödig byrokrati och effektivisera arbetsförmedlingarna. Fatta starka politiska beslut som skapar jobb samtidigt som det gynnar samhället. Mer jobb inom offentlig sektor, bygg mer bostäder i storstäderna hitta projekt eller nya utvägar för ungdomarna att sysselsätta sig med något.

I will deal with all of this when I'm the future statsminister.

Peace out.

Välkommen, Welcome

Ja, då var denna bloggen registrerad. Precis som 2634 andra bloggar idag.

Rubriken är till för alla er läsare i Sverige men även de internationella läsarna som redan har hunnit klicka in sig på denna blogg med stor upphetsning.

Jag tycker om att skriva och förhoppningsvis får jag utlopp för det här. Men framförallt är bloggen till för att kunna gå tillbaka och läsa om hur jag tänkte, vilka mål jag satte upp och viktigast av allt om jag har nått dessa mål.

VAD kommer jag skriva om då???
Om hur jag kommer att lyckas. Lite av själva idén på den är bloggen, liksom.

Jag skulle vilja påstå att jag är ganska så målmedveten och att jag vet på ett ungefär vad jag vill. 
Jag älskar att jobba och att utvecklas. Frågar man mina vänner hade dem sagt att jag byter jobb som de byter kläder.

Jag tycker att de ungas situation på arbetsmarknaden idag är en otroligt viktig fråga. Det kommer nog skrivas en hel del om det. 

Sen tycker jag om pengar också. Det är trevligt. Jag tycker om att känna på dem, lukta på dem..
För att "få" mycket pengar måste man jobba hårt. Aldrig ge upp för det du tror på och antagligen vara så pass driven att andra människor tycker du är jobbig. Jag ser mig själv lyckas helt enkelt i den bemärkelsen att jag uppnår mina mål. Jag har tusentals ideer som jag vill genomföra. Ibland blir det mycket på en gång men jag tycker det är kul!

Jag kommer antagligen ha 0 läsare. (läs; gänget=2 st) Men det är ok. Jag vill helt enkelt läsa detta om ca ett årtionde när jag är smärtsamt framgångsrik.


RSS 2.0