Ge mig bara lite mer tid
Om det bara fanns mer tid så skulle jag hinna med allting. Om jag hade makten att maximera dygnet med några extra timmar så hade jag varit nöjd och jag hade aldrig känt mig stressad eller inte hängt med. Eller ännu bättre om jag kunde uppfinna en slags klocka som jag kunde pausa så att tiden stannade för alla andra människor och då kunde jag vara effektiv och komma ikapp.
Jag märker en egenskap hos mig själv som jag tycker mindre om. Den egenskapen dyker oftast upp när jag ska städa. Jag kan inte städa litegrann hela tiden utan när jag städar så fan i mig ska det städas.
Jag börjar med att flytta runt på möblerna för att komma till med dammsugaren och moppen på svåråtkomliga ställen. Där precis i den stunden när jag dammsugit ungefär halva mitt rum tittar jag på min en aning flyttade säng och ser framför mig hur det hade kunnat se ut om jag flyttade sängen till det andra hållet. Vips så städar jag inte längre utan jag möblerar om och exakt alla möbler skall flyttas runt på för att det ska bli så bra som möjligt. Kanske inte så smart men just i den stunden känns det väldigt nödvändigt. Under tiden jag möblerar tänker jag att jag har för mycket saker. Jag börjar rensa. I alla de lådor och skrymslen som finns dras alla föremål ut för att tittas på, granskas och för att sedan fattas beslut om det ska behållas, slängas eller kanske säljas på loppis. Jag börjar gå igenom garderoben för att hitta fler loppisgrejer och det sluter med att jag gör en total omorganisering där och varje plagg jag äger ska provas.
Där står jag alltså svettig som en gris, i ett rum som är halvdammsugat med möbler huller om buller och prylar överallt. Slutsats: Jag avslutar inte ett projekt innan jag börjar med ett annat. Detta förs över till mitt liv. Jag vill göra allt på en och samma gång.
Det är lustigt det där med tid. Jag är egentligen inte stressad över grejerna jag gör, utan tiden det tar att göra dem. Jag är egentligen inte stressad av att jag läser Matte B och att det är svårt. Jag är stressad över den tid det kräver att gå på lektioner och plugga eftersom det möjligtvis tar upp tid för allt annat jag fått för mig att göra.
Jag kommer på mig själv tänka tankar om saker som jag vill engagera mig i men jag missbedömer den tid och energi det kommer kräva av mig. Jag borde istället i stunden fokusera på det som är viktigt just då för det nya kommer sen. Jag tänker istället att Matte B förhoppningsvis går så fort som möjligt så att jag kan börja med Matte C.
Detta blir något slags självdestruktivt beteende eftersom de gångerna jag inte gör ett skit så får jag dåligt samvete gentemot mig själv och en ångestkänsla fylls i hela kroppen. Jag går runt och mår lite dåligt över det jag tänkt att jag ska göra. Exempelvis körkortet som jag sagt till mig själv att det måste tas innan årskiftet. Eftersom jag varken pluggar på körkortet just nu så inser jag att det kanske inte kommer att hända vilket får mig att känna mig misslyckad. Så himla mycket jag vill hinna med. Jobba och avancera där, plugga matte, plugga ekonomi, plugga körkort, engagera mig fackligt, läsa böcker och bli en flitig besöka på biblioteket, träna, blogga, skriva, sjunga kör, umgås med vänner och familj, hjälpa till hemma, äta skita och sova.
Allt detta resulterar i att jag blir överväldigad och det sluter med att jag spenderar en hel kväll med att inte göra nånting. Bra där! Jag vill ha den där klockan med paus funktion istället.
Jag märker en egenskap hos mig själv som jag tycker mindre om. Den egenskapen dyker oftast upp när jag ska städa. Jag kan inte städa litegrann hela tiden utan när jag städar så fan i mig ska det städas.
Jag börjar med att flytta runt på möblerna för att komma till med dammsugaren och moppen på svåråtkomliga ställen. Där precis i den stunden när jag dammsugit ungefär halva mitt rum tittar jag på min en aning flyttade säng och ser framför mig hur det hade kunnat se ut om jag flyttade sängen till det andra hållet. Vips så städar jag inte längre utan jag möblerar om och exakt alla möbler skall flyttas runt på för att det ska bli så bra som möjligt. Kanske inte så smart men just i den stunden känns det väldigt nödvändigt. Under tiden jag möblerar tänker jag att jag har för mycket saker. Jag börjar rensa. I alla de lådor och skrymslen som finns dras alla föremål ut för att tittas på, granskas och för att sedan fattas beslut om det ska behållas, slängas eller kanske säljas på loppis. Jag börjar gå igenom garderoben för att hitta fler loppisgrejer och det sluter med att jag gör en total omorganisering där och varje plagg jag äger ska provas.
Där står jag alltså svettig som en gris, i ett rum som är halvdammsugat med möbler huller om buller och prylar överallt. Slutsats: Jag avslutar inte ett projekt innan jag börjar med ett annat. Detta förs över till mitt liv. Jag vill göra allt på en och samma gång.
Det är lustigt det där med tid. Jag är egentligen inte stressad över grejerna jag gör, utan tiden det tar att göra dem. Jag är egentligen inte stressad av att jag läser Matte B och att det är svårt. Jag är stressad över den tid det kräver att gå på lektioner och plugga eftersom det möjligtvis tar upp tid för allt annat jag fått för mig att göra.
Jag kommer på mig själv tänka tankar om saker som jag vill engagera mig i men jag missbedömer den tid och energi det kommer kräva av mig. Jag borde istället i stunden fokusera på det som är viktigt just då för det nya kommer sen. Jag tänker istället att Matte B förhoppningsvis går så fort som möjligt så att jag kan börja med Matte C.
Detta blir något slags självdestruktivt beteende eftersom de gångerna jag inte gör ett skit så får jag dåligt samvete gentemot mig själv och en ångestkänsla fylls i hela kroppen. Jag går runt och mår lite dåligt över det jag tänkt att jag ska göra. Exempelvis körkortet som jag sagt till mig själv att det måste tas innan årskiftet. Eftersom jag varken pluggar på körkortet just nu så inser jag att det kanske inte kommer att hända vilket får mig att känna mig misslyckad. Så himla mycket jag vill hinna med. Jobba och avancera där, plugga matte, plugga ekonomi, plugga körkort, engagera mig fackligt, läsa böcker och bli en flitig besöka på biblioteket, träna, blogga, skriva, sjunga kör, umgås med vänner och familj, hjälpa till hemma, äta skita och sova.
Allt detta resulterar i att jag blir överväldigad och det sluter med att jag spenderar en hel kväll med att inte göra nånting. Bra där! Jag vill ha den där klockan med paus funktion istället.
