Tråkigt, jobbigt och tacksamt.
Det nya året har börjat men min tankar är gamla. Just nu är det trist och det känns precis som om att det är samma vecka om och om igen.
Tre och en halv månad till sitter jag här i mitt lilla rum (som strax ska delas) och tittar ut på lundavägens industrier och motorväg. För nu vill jag helt enkelt inte mer. Länge har jag känt att jag vill sluta men nu har det övergått till en slags robot funktion på mig själv där man bara går och är och finns. Samma sak om igen och man gör det man ska som ett slags dåligt tv program som går på repris som man ändå fastnar framför och ser en gång till.
Det är så lätt att tänka att visst jag är här och finns men det är inte länge till. Snart händer något roligare. När man väl stannar upp speciellt nu när jag slutar snart (fortsätta övertala och göra det klart för mig själv att stannar jag så dör jag) så inser man att jaha oj vad tiden gick. Nu har jag varit här ett år. Se där liksom.
Det är så svårt att beskriva och sätta fingret på hur jag känner. Kanske väntar jag på det där stora äventyret och att "livet börjar sen". Jag ska bara ha tråkigt först. Måste ha tråkigt innan man har roligt.
Jag ska bara spara ihop mer pengar, skaffa mig mer arbetslivserfarenhet och komma på vad jag ska bli när jag blir stor. Vad jobbigt det är. Men någonstans känner man väl sig tillfreds och lycklig. Lycklig är kanske att ta i men liksom nöjd. Nöjd för stunden.
Även fast det är självklart vill jag göra klart för mig själv att jag är ändå tacksam. Inte tacksam till någon eller något utan helt enkelt tacksam. Jag gör en lista.
Jag är tacksam över att jag är frisk och har min hälsa.
Jag är tacksam över att min mamma och min familj är friska.
Jag är tacksam över att jag har fina vänner som ställer upp och som jag kan lita på.
Jag är tacksam över att jag har ett arbete där jag kan försörja mig själv samt som ger mig möjligheten att planera längre fram.
Jag är tacksam över mina syskon som är så himla fina.
Jag är tacksam att jag bor i ett land där jag har möjligheter som sträcker sig oändligt, där jag kan vara, uttrycka mig och göra vad jag vill.
Jag är tacksam för kärleken som jag trots allt har och gör mig glad.
Jag är tacksam att jag får sjunga i kören, tränar och blir hälsosam och att jag kan lära mig nya saker.
Ändå grymt.
Dessutom fick jag en löneförhöjning på 9%. Alltså 118 kronor i månaden från och med 1:a januari.
Nej förlåt jag fick inte en löneförhöjning jag tog den/förhandlade fram den/jobbat ihop den. Mycket bättre.
Tre och en halv månad till sitter jag här i mitt lilla rum (som strax ska delas) och tittar ut på lundavägens industrier och motorväg. För nu vill jag helt enkelt inte mer. Länge har jag känt att jag vill sluta men nu har det övergått till en slags robot funktion på mig själv där man bara går och är och finns. Samma sak om igen och man gör det man ska som ett slags dåligt tv program som går på repris som man ändå fastnar framför och ser en gång till.
Det är så lätt att tänka att visst jag är här och finns men det är inte länge till. Snart händer något roligare. När man väl stannar upp speciellt nu när jag slutar snart (fortsätta övertala och göra det klart för mig själv att stannar jag så dör jag) så inser man att jaha oj vad tiden gick. Nu har jag varit här ett år. Se där liksom.
Det är så svårt att beskriva och sätta fingret på hur jag känner. Kanske väntar jag på det där stora äventyret och att "livet börjar sen". Jag ska bara ha tråkigt först. Måste ha tråkigt innan man har roligt.
Jag ska bara spara ihop mer pengar, skaffa mig mer arbetslivserfarenhet och komma på vad jag ska bli när jag blir stor. Vad jobbigt det är. Men någonstans känner man väl sig tillfreds och lycklig. Lycklig är kanske att ta i men liksom nöjd. Nöjd för stunden.
Även fast det är självklart vill jag göra klart för mig själv att jag är ändå tacksam. Inte tacksam till någon eller något utan helt enkelt tacksam. Jag gör en lista.
Jag är tacksam över att jag är frisk och har min hälsa.
Jag är tacksam över att min mamma och min familj är friska.
Jag är tacksam över att jag har fina vänner som ställer upp och som jag kan lita på.
Jag är tacksam över att jag har ett arbete där jag kan försörja mig själv samt som ger mig möjligheten att planera längre fram.
Jag är tacksam över mina syskon som är så himla fina.
Jag är tacksam att jag bor i ett land där jag har möjligheter som sträcker sig oändligt, där jag kan vara, uttrycka mig och göra vad jag vill.
Jag är tacksam för kärleken som jag trots allt har och gör mig glad.
Jag är tacksam att jag får sjunga i kören, tränar och blir hälsosam och att jag kan lära mig nya saker.
Ändå grymt.
Dessutom fick jag en löneförhöjning på 9%. Alltså 118 kronor i månaden från och med 1:a januari.
Nej förlåt jag fick inte en löneförhöjning jag tog den/förhandlade fram den/jobbat ihop den. Mycket bättre.
Kommentarer
Trackback
