25:e slår aldrig fel
Ja då var det löning idag igen. Det sker varje månad lyckligtvis men ändå känns det som att just denna dagen sker så himla sällan.
Idag skall jag traska iväg till stan och inhandla en del fynd på rean är det tänkt. Jag har inte satt min fot i en butik efter jul och därmed inte varit reagalen som jag brukar. Det känns mycket bra, lugnt på ett sätt.
Det skall köpas träningskor, träningsbyxor, träningströjor och boxningshandskar. Helt enkelt allt man kan behöva om man tränar. Som JAG gör, väldigt mycket. Ska kolla runt om jag hittar ett nytt liv också. Hade inte varit helt fel.
What else is new?
Jag känner mig pigg eller nja, mindre trött iallafall och det är ytterst trevligt. Jag tränar tre till fyra gånger i veckan. Jag dricker fortfarande mindre alkohol än vad jag gjort tidigare och jag äter en sund kost som jag håller mig till. Vissa felsteg har jag gjort men det har gått förvånansvärt bra. Förtär inga onyttigheter eller läsk utan vad jag unnar mig är väl de glasen alkohol på helgerna.
Just detta med kosten har fått mig att tänka till om vad jag stoppar i mig. Ett nytt intresse har väckts för mat och jag lagar nästan alla mina matlådor själv. Än så länge pratar vi om ca tre rätter så enformigt är det men jag ser fram emot att utveckla mitt skapande längre bort än endast kycklingfile.
Det är intressant det där med vad som finns i de livsmedel vi köper och äter. Därför skall jag försöka laga så mycket som möjligt from scratch och köpa ekologiskt. Japp så ere. Sen skall jag bara inflika att jag gått ner fyra kilo också. Tänkte mig ca 10 till så de e najs.
Snart är det lunch och jag skall gå ner för att äta min ljuvliga kycklingryta avec paprika, haricot verts, ärtor champinjoner med en fetaost sallad och youghurtsås. Lunchen är ju trots allt den trevligaste stunden på arbetsdagen.
Pusshaj.
Tråkigt, jobbigt och tacksamt.
Tre och en halv månad till sitter jag här i mitt lilla rum (som strax ska delas) och tittar ut på lundavägens industrier och motorväg. För nu vill jag helt enkelt inte mer. Länge har jag känt att jag vill sluta men nu har det övergått till en slags robot funktion på mig själv där man bara går och är och finns. Samma sak om igen och man gör det man ska som ett slags dåligt tv program som går på repris som man ändå fastnar framför och ser en gång till.
Det är så lätt att tänka att visst jag är här och finns men det är inte länge till. Snart händer något roligare. När man väl stannar upp speciellt nu när jag slutar snart (fortsätta övertala och göra det klart för mig själv att stannar jag så dör jag) så inser man att jaha oj vad tiden gick. Nu har jag varit här ett år. Se där liksom.
Det är så svårt att beskriva och sätta fingret på hur jag känner. Kanske väntar jag på det där stora äventyret och att "livet börjar sen". Jag ska bara ha tråkigt först. Måste ha tråkigt innan man har roligt.
Jag ska bara spara ihop mer pengar, skaffa mig mer arbetslivserfarenhet och komma på vad jag ska bli när jag blir stor. Vad jobbigt det är. Men någonstans känner man väl sig tillfreds och lycklig. Lycklig är kanske att ta i men liksom nöjd. Nöjd för stunden.
Även fast det är självklart vill jag göra klart för mig själv att jag är ändå tacksam. Inte tacksam till någon eller något utan helt enkelt tacksam. Jag gör en lista.
Jag är tacksam över att jag är frisk och har min hälsa.
Jag är tacksam över att min mamma och min familj är friska.
Jag är tacksam över att jag har fina vänner som ställer upp och som jag kan lita på.
Jag är tacksam över att jag har ett arbete där jag kan försörja mig själv samt som ger mig möjligheten att planera längre fram.
Jag är tacksam över mina syskon som är så himla fina.
Jag är tacksam att jag bor i ett land där jag har möjligheter som sträcker sig oändligt, där jag kan vara, uttrycka mig och göra vad jag vill.
Jag är tacksam för kärleken som jag trots allt har och gör mig glad.
Jag är tacksam att jag får sjunga i kören, tränar och blir hälsosam och att jag kan lära mig nya saker.
Ändå grymt.
Dessutom fick jag en löneförhöjning på 9%. Alltså 118 kronor i månaden från och med 1:a januari.
Nej förlåt jag fick inte en löneförhöjning jag tog den/förhandlade fram den/jobbat ihop den. Mycket bättre.
så kan det gå
Förresten vill jag skriva mer här. Jag ska skriva mer här. Det är skönt när jag gör det så det kan ni (läs: mig själv) räkna med!
Idag blev det klart att jag får stanna kvar till april och delta i det nya projektet!
Blandade känslor kan man säga. Låt oss lista det;
Varför jag inte vill stanna:
- Jag utvecklas inte i en sådär raketfart.
- Min lön är dålig
- JAG ÄR KONSULT (tjock text för det är en stor nackdel)
- Det ligger i fucking Arlöv
- Jag är uttråkad varje dag
- Människorna här är så deprimerande att jag har ett leende på läpparna varje dag jag går ut till bussen och kan komma tillbaka till verkligheten.
Varför jag vill stanna:
- Jag behöver inte lägga ner den tid och energi på att hitta ett nytt jobb (alltså för tillfället)
- Jag behöver inte oroa mig att inte få ett jobb=gå back med pengarna och sparandet
- Jag får nya arbetsuppgifter
- Det finns en mini liten möjlighet att jag blir överrekryterad/får en ny tjänst
- Det är ett bra jobb och en bra erfarenhet
- Jag tycker om min chefer
Och för att inte glömma att de faktiskt verkar tycka om mig så pass mycket att de vill ha kvar mig. De kunde trots allt säga tack och adjö och be bemanningsföretaget efter en ny person. Skön känsla trots allt.
Alltså kommer det en ny plan på sparande snart som sträcker sig till april.
Visdomsorden: Jag ser det goda i allt som sker.
