Charlie Söderberg , idolen.

Under gårkvällen närvarade jag på Balansekonomis seminarium "Ett rikare liv" av Charlie Söderberg.
Även fast jag sett seminariet en gång förut var det lika fantastiskt denna gång! Charlie Söderberg är otroligt inspirerande och han har gåvan att nå ut till människor. Han är grymt intressant att lyssna på och han lämnar ett stort intryck. Balansekonomis seminarium går ut på att man ska hitta balansen och få mer tid, mer pengar och mer livskvalitet i ditt eget liv. Att man ska bli ekonomiskt fri istället för att känna sig ekonomiskt stressad. Under föreläsningens gång inser man mer och mer att man har ett inrutat sätt att tänka. Charlie's många övningar gjorde att man aktivt ifrågasatte sitt sätt att leva och tänka.

Övningen resultat och balansräkning:
 
Resultat

Inkomst:

Aktiva: Lön, bidrag, försäljning på Tradera.

Passiva: Fonder & aktier, företagsamhet, hyresvärd.

Utgifter:

Aktiva: Hyra, elräkning, försäkringar.

Passiva: Middagar, resor, hobby’s.

Balansräkning:

Tillgångar:

Skapar inkomster

 

Skulder:

Skapar utgifter










Det finns två olika sorters inkomst, aktiva och passiva.
Aktiv inkomst är något som man aktivt måste göra för att få. Till exempel måste du varje dag gå till jobbet för att få lön eller redovisa för en arbetsförmedlare vilka jobb du sökt för att få ut din a-kassa.
Passiv inkomst är den inkomsten som fortsättningsvis kommer trots att du endast lagt ned tid på det en gång. Exempelvis avkastning på aktier, ränta på dina pengar eller uthyrning av fastighet för vinst.

Samma sak gäller för utgifter: aktiva och passiva.
Aktiva utgifter är de som är till för njutning och som du får energi av.
Passiva utgifter är sådana som går direkt från lönekontot för att betala exempelvis hyra, räntor på lån och räkningar. Om du ligger hemma med en förkylning måste fortfarande hyran betalas och därför är den passiv. 

En utgift kan vara både aktiv och passiv. Exempelvis bilen som är en passiv inkomst. Man måste tanka bilen och betala försäkrningen för att få köra den. Kanske har du ett stort intresse för bilar så det är även en aktiv utgift eftersom du köper mycket extra delar och uppgraderar den.
Tanken med övningen är att man ska fundera ut var man själv är idag. Hur mycket av ens inkomster är aktiva och passiva och samma sak för utgifter.

Charlie citat:
”Tjäna pengar när du sover”
"Vem är det som alltid är med när det skiter sig för dig?"
"Om du tycker att världen stinker, vem säger att det inte är du som luktar"
"Har du en eld i hjärtat, sätt den i baken."
...och den allra bästa:
"De flesta människorna kliver endast upp på morgonen eftersom de inte dött under natten."


Balansekonomi syftar på att Ett rikare liv inte enbart handlar om pengar utan kan delas upp i tre kategorier:

1. Yttre rikedom: Betyder att vi mår bra rent kroppsligt och har hälsan i behåll. Vi tycker om det vi ser i spegeln.
2. Inre rikedom: Betyder att vi mår bra inom oss själva, vi omger oss av människor som vi älskar och vi känner att vi är berikade i livet.
3. Ekonomisk rikedom: Betyder att man har en balans av pengar och tid och därmed ett rikt liv.

Vi behöver alla tre. Den som har hälsan och pengarna men ingen familj eller några vänner runt sig är inte lycklig.
Den som mår bra mentalt och har bra människor i sitt liv men inga pengar är inte heller lycklig osv. Viktigt att komma ihåg att det ena utesluter inte det andra. Man kan ha alla! 

Charlie Söderberg är min förebild och inspiratör. Mitt ekonomi intresse började när jag slaviskt följde lyxfällan där han var programledare. Jag kommer fortsätta gå på hans seminarium och läsa hans bok "Ett rikare liv" som nu är signerad av självaste författaren! 

                                                       
                                                                  Söderberg himself



50 000 kronor

Eftersom den ekonomiska målbiten inte riktigt hängt med det här året känner jag att det är otroligt viktigt att jag når de mål i förra inlägget som är mer praktiska men fortfarande väldigt viktiga. 

Dock vill jag fortfarande spara en rejäl summa pengar. Min tidigare smått optimistiska tanke om hur mycket pengar jag skulle ha sparat vid årets slut ser inte ut att kunna bli verklighet. Jag uppskattade att jag skulle kunna spara ihop 100 000 kronor i slutet av december. Med facit i hand inser jag var det gick snett. Jag beräknade naivt att jag skulle få ut 15000 varje månad vilket stämmer en bra månad, dock så är vissa månader mindre timmar, har röda dagar och jag har tagit ut semester osv. Dessutom har jag inte levt sparsamt nog och istället dragit kortet alldelens för mycket samt att vissa utgifter räknade jag inte med så som frisörbesök, köp av lite nya kläder och andra nödvändigheter i vardagen.

Jag vill därför göra en liten plan och bestämma en summa pengar som ska finnas på sparkontot den sista december. Totalt vill jag spara 50 000 kronor.

I dagsläget: Det finns idag 23 000 kronor på sparkontot. Jag har alltså 27 000 kronor kvar att spara med totalt 5 månadslöner till. Kommande löner är alltså beräknade efter hur många timmar jag kommer jobba var månad samt efter skatt. Jag utgår efter att jag har ca 5000 kronor att röra mig med per månad, resten sparas.

Lön aug för juli månad: ca 10 000 på grund av 8 dagars semester i juli. Jag kan spara 5000 kr.
På sparkontot = 27 000 kr.
(Resa till Frankrike, 19/8 - 26/8 redan betald, dock behövs resekassa med överslagsräkning på 5000. = Alltså blir det plus minus noll, 23 000 kr.  

Lön september för augusti månad: ca 14 500. Jag kan spara 9000 kr.
På sparkontot = 32 000.

Lön oktober för september månad: ca 11 000 på grund av 6 dagars semester i september. Jag kan spara 6000.
På sparkontot = 38 000.

Lön november för oktober månad: ca 14 000. Jag kan spara 9000 kr.
På sparkontot = 47 000
 
Lön december för november månad: 15 000. Jag kan spara 10 000 kr.
På sparkontot = 57 000

Om planen följs till pricka har jag 7000 kr mer än målet. Dock tror jag att det högts sannolikt försvinner en del pengar där man inte räknat. Det högsta målet är att klara 50 000 kr. Dessutom får jag en till lön i januari som avser december månad på grund av den innestående lönen. 
 
I AM GOING TO DO THIS!!!


Superwoman

Sommaren har varit relativt tråkig och den har gått så otroligt fort. Hur som helst så närmar sig hösten sig med stormsteg och känslan av denna börjar att infinna sig. Hösten för mig betyder nystart som för så många andra.

Detta skall jag sysselsätta mig med i höst/vinter: 

  • Fortsätta att jobba heltid dock blir det mer att göra på jobbet än vanligt vilket är efterlängtat och uppskattat
  • Plugga upp Matte B på Komvux start den 16:e augusti (idag!) Tisdag och torsdagar mellan 18.00 till 20.00 kommer jag att befinna mig i ett klassrum i Pauliskolan och studera det mest idiotiska ämnet som finns.
  • Jag kommer varje onsdag eftermiddag/kväll fortsätta med Latinskolans Alumnikör med hopp om att den startar igen. Det blir tredje "terminen" och det är fortfarande riktigt roligt!
  • Körkort, körkort och körkort. Jag måste ta körkortet i höst med tanke på att nästa år fortfarande är ett mysterium med vad jag ska hitta på.
  • Högskoleprovet! Detta är i och för sig endast en lördag totalt men förberedelserna innan samt pluggning kommer ändå ta en del tid.
  • Fortsätta studera fonder och aktier på egen hand samt gå b och c kursen på Unga Aktiesparare.
  • Söka jobb - eftersom min anställning gäller fram till 31:a december måste jag ha ett nytt jobb 1:a januari.  
  • Träna - mitt nya liv som frisk, hälsosam och smal ska genomföras.

Hösten kommer bli intensiv med mest fokus på jobb och plugg. Men jag klarar det! Det gäller att hitta balans och ta det lugnt emellanåt. Jag har bestämt mig för att varva ner en hel del också. Därför skall jag vara hemma på vardagarna och hitta på saker enbart på helgen. Detta på grund av att jag ska orka med och jag bör införa en del mat och sovrutiner i mitt schema men också på grund av den ekonomiska faktorn som det behövs läggas en del uppmärksamhet på.

Om jag klarar av allt detta så ska jag belöna mig själv med något. Möjligen en sådan här:



Återkommer med hur det går.

Peace out!



Jag vill ha mer än så

Idag jobbar jag på ett företag som även är en stor koncern. Företaget finns över hela världen och är störst i sin bransch. Jag ser det som en stor fördel för framtida kontakter internationellt att ha arbetat här. Malmö är dessutom huvudkontoret för Sverige och här sitter ungefär 100 personer. Trots detta så är jag sjukt uttråkad.

Jobbet i sig är tråkigt men det har jag inga större problem med. Det finns inte så mycket att göra åt saken dessutom kommer det hända lite mer efter sommaren som kommer göra det roligare.
Jag syftar främst på de människor som jobbar här. Aldrig i hela mitt liv har jag upplevt så instängda, förutsägbara gråa människor som här.

Jag skulle vilja påstå att 50% av de anställda på det här kontoret är 50+. Många av dem har jobbat här i 30 år eller mer, alltså mer än halva deras liv. Jag hyser stor respekt för bedriften att ha varit så lojal mot företaget och inte minst för den kunskap de har som efter 30 år lär vara oändlig. Parallellt med min beundran kan jag inte låta bli att ifrågasätta varför. Jag kan inte se mig själv köra samma väg till jobbet varje morgon och eftermiddag i 30 års tid. Tänk dig att se samma människor varje dag eller utföra arbetsuppgifter som du gjort så många gånger att du hade kunnat göra dem i sömnen. Jag kan inte förstå hur man varje förmiddag halv tio och eftermiddag halv tre går ner till fika rummet för att dricka sitt wiener melange kaffe och kallprata om vädret.
Även fast vissa av gamlingarna här är gulliga har de någon slags deprimerad aura runt om sig. Det är precis som att de någon gång i livet ville göra nåt annorlunda men fick aldrig tummen ur röven så de nöjde sig helt enkelt. Tiden går fort brukar de säga.
 
De resterande 50 % på företaget är runt 30 årsåldern. Jag ska försöka beskriva dem så gott jag kan.
De har såklart en akademisk utbildning som civilekonom eller civilingenjör och på grund av detta anser de innerst inne att de är snäppet bättre än alla de som jobbat här sedan begynnelsens början som inte har en fin examen från Lunds universitet. Dessa know-it-all människor befinner sig i vad man skulle kalla mitt i livet. De har ett bra fast jobb där de sakta klättrar uppför karriärstegen. De har 2-3 barn hemma som är så pass fantastiska att det är det enda de är kapabla till att prata om förutom deras respektive förstås (detta gäller främst kvinnorna). Även fast jag aldrig träffat en kollegas andra hälft vet jag vad de jobbar med, vad deras åsikter är kring barnuppfostran, vilken färg deras hus har och vilken bil de kör. Jag vet detta eftersom det är det enda de pratar om.

Visst hade det varit underbart med en arbetsplats fullt av inspirerande människor vars intelligens och humor stimulerade. Visst hade det varit underbart om man på sin arbetsplats ofta hade diskussioner om vad som händer i världen, i politiken eller samhällsfrågor där man utbytte erfarenheter och synpunkter. Det känns kanske lite överdrivet men är det för mycket begärt att man pratar om något mer intressant än om alla de olika alternativen av maträtter man kan tillaga av köttfärs?

Kanske begär jag mer utav livet än vad de gör eller har gjort. Är jag bättre än vad de är, är jag lyckligare? Nej, men jag är glad att jag hamnat här för att inse att jag vill något annat. Jag vill helt enkelt ha mer än så.

Hungrig på mer jobb

Efter att jag slutat på mitt första jobb var jag hungrig efter ett nytt. Det fanns inte en tvekan hos mig att det inte skulle gå vägen, jag var självsäker och jag visste att jag var duktig på att jobba. Jag skulle helt enkelt övertala någon annan om det. Men det var svårt, är man 14 år är det knappt någon som vill anställa dig. Jag tror till och med det strider mot lagen.

Jag skrev ihop en kort presentation av mig själv på ett papper samt att jag hade jobbat innan. Jag skrev inte ut min ålder, det var jag noga med eftersom jag visste det bara skulle vara till min nackdel. Jag gick sedan runt i hela stan med mina lappar, från stortorget till möllan och varje gång jag såg ett cafe eller en restaurang gick jag in och frågade snällt efter chefen. Många såg nog att jag var liten, de flesta ställen sökte inte folk men det var ett café som verkade intresserade. Det låg vid Gustav Adolfs Torg och var ett cafe/internetcafé. En av ägarna bjöd på en kopp te och vi pratade om möjligheten för mig att börja där. Det var ett familjeföretag och endast hon och hennes man jobbade med hjälp från deras dotter ibland. Hon gjorde det tydligt att de behövde hjälp så vi bestämde att jag skulle provjobba. Att provjobba var något jag ofta själv föreslog eftersom jag var väl medveten om att min låga ålder var en nackdel. Jag visste att om jag bara fick provjobba så skulle jag få börja. 

Även här var min lön på 50 kronor om jag inte minns fel. Min prövotid resulterade i att jag fick stanna. Jag trivdes väldigt bra i början och jag hade mycket mer ansvar än vad jag hade haft tidigare vilket jag tyckte om. Jag tog hand om hela restaurangen, kassan, kaffet och städningen. Det enda jag inte gjorde var maten.
Återigen har jag svårt att minnas hur mycket jag jobbade eller hur länge. Jag kommer dock ihåg att jag gick hem efter skolan en liten stund för att sedan sticka till jobbet. Även där jobbade jag helger och jag tjänade ungefär samma som jag gjorde på Thai restaurangen.

Tyvärr slutade det inte så lyckligt där. Jag kände under en tid obehag från den manliga ägaren och trivdes inte alls med att jobba med honom. Han betedde sig konstigt och gav komplimanger som var minst sagt udda. En kväll började vi bråka på grund av ett missförstånd som faktiskt var hans fel. Ägaren betedde sig otroligt oförskämt och det slutade med att jag stormade ut med gråten i halsen. Men rätt skulle vara rätt och jag bestämde tid med hans fru nästa dag för förklara situationen, ge henne min synpunkt på hennes mans beteende samt att hämta ut resterande lön. Efter det gick jag aldrig mer tillbaka. 

Jag ville fortsätta jobba vilket jag även gjorde. Men med två tråkiga händelser på mina båda jobb gjorde mig frusterad men det var inte förrän senare jag skulle inse att det finns ett samband med att jobba svart och dåliga förhållanden. Även denna upplevelsen stärkte mig. När jag ser tillbaka blir jag stolt över mig själv eftersom jag verkligen stod upp för mig själv fast jag var så liten.    

Första jobbet

Igår fyllde jag 20 år. Jag är inte längre tonåring utan i 20-årsåldern vilket är helt okej för mig.
Den enda "ångesten" jag har är att det var mer än ett år sen jag tog studenten. Jag har jobbat heltid i ca 12 månader, knappt haft någon semester och jag har endast 25 000 kronor på mitt sparkonto. HUR!?

Jag sätter gärna upp för höga mål, kanske till och med så höga att det är svårt att nå dem. Antagligen är det ungefär vad som har hänt tillsammans med en hel del andra omständigheter de senaste året med jobb och pengar.

Jag vill hemskt gärna läsa det här längre fram och eftersom jag inte blir yngre och redan nu har åldersproblem som hörselskador är det bäst att jag skriver ner en hel del innan jag även blir senil.

Jag tänkte rada upp de olika jobben jag haft och börjar med det första i detta inlägget för de är en hel del.

Jag var fjorton år när jag började tänka på ett extrajobb. Eller rättare sagt på pengar. Jag tyckte inte om tanken att jag var så beroende av mamma så fort jag ville göra nånting. Trots att hon alltid varit generös och att jag aldrig riktigt saknat nåt i min barndom så kände jag behovet av att tjäna lite extra vid sidan om. Som jag kunde köpa vad jag ville för och när jag ville.

Mitt cv var ju inte fullspäckat vid 14 års ålder. Jag visste knappt vad ett cv var men jag började höra mig för så smått om var jag kunde jobba. Det fanns en tjej i min klass vars pappa ägde en Thai restaurang. Jag följde med henne dit efter skolan en dag för att prata med honom. Det var inga problem och jag kunde börja direkt med en lön på 50 kronor i timmen, rakt i fickan. Bra pengar tyckte jag.

Det är här mitt minne sviker mig. Jag kommer inte ihåg exakt när jag började. Om det var sommar eller vinter eller hur länge jag jobbade där heller för den delen.

Vad jag kommer ihåg är att jag jobbade hårt. Kvällar och helger, jag jobbade till och med nyårsafton. På dagen alltså. Jag tjänade ett par tusen per månad som var mycket pengar för en fjortis som mig själv. Jag kunde handla nya kläder varje gång jag var i stan istället för att titta men inte köpa. Jag kunde göra mycket som att gå på bio, fika eller äta ute. Jag kommer ihåg att jag sparade en del. De pengarna använde jag till alla de resor jag och mamma gjorde. Jag trivdes helt enkelt med det upplägget. Det enda negativa är att jag redan vid så ung ålder hade mycket pengar att röra mig med och det var ganska svårt att avvänja sig från det.
En annan nackdel är väl att det påverkade min skola. Jag ville aldrig erkänna det för mamma själv men visst hade jag kunnat få bättre betyg i både högstadiet och gymnasiet om jag inte jobbat under tiden. Samtidigt har jag alltid haft goda betyg så jag antar att jag har balanserat det ganska så bra. 

Jag tyckte om och tycker fortfarande om att jobba jämförelsevis med skolan. Även fast de var helt skilda saker så var skolan alltid ett måste medan jobbet var en slags fritidsaktivitet. Jag tyckte det var roligt att jobba, jag gjorde det på eget intiativ och jag tjänade pengar! Dessutom trivdes jag med att göra mycket istället för att bara gå till skolan och sen hem var dag. Det ger en helt annat cred när man är på jobbet. Jag blev mycket gladare för beröm från chefen än jag nånsin var från läraren. 

För att summera upplevelsen av mitt första jobb så var den på det stora hela otroligt nyttig. Jag blev emellanåt illa behandlad. Jag blev anklagad för att ha stulit i kassan och de vägrade vid vissa tillfällen betala ut min lön. Detta löste sig men jag tyckte det var riktigt jobbigt. I efterhand så hjälpte det mig eftersom jag fick skinn på näsan, jag lärde mig vad det innebar att jobba svart och att inte ta någon skit från någon även fast det är din chef. Jag slutade jobba där ganska kvickt efter kassa incidenten men skaffade naturligtvis ett nytt jobb ganska snabbt! Fortsättning följer..

 


RSS 2.0